Strawberries -

Mitt liv känns precis så just nu. Det är som vågor som åker in mot stranden. Allt känns så meningslöst, äntligen känns det som att allt sköljs bort en arning men snabbt efter det åker vågorna undan igen och allt känns precis som tidigare. Hela året har bara varit kaos, jag har inte lyckats hitta någon harmoni och bara levt. Jag går runt, runt, runt utan att komma till något nytt skede i livet. Jag vandrar runt i mina bekymmer. Jag har mina stunder då jag lyckas förtränga allting och skrattar och ler. Man lyckas koppla bort allting och allt känns bra för ett ögonblick, men när man sedan ligger där i sängen på kvällen igen kryper paniken fram, man ser ingen mening med livet. Man vet att man kommer dö någongång, vi alla kommer dö, man ser bara problemen i livet. Man hittar alltid något nytt att klaga på men man hittar aldrig något nytt att glädjas av. Varför ser man alltid bara problemen och inte allt det fina. På proven i skolan hakar man upp sig på alla felen man har gjort, men man glömmer helt bort alla rätt man har gjort, allt slit som har legat bakom den person man har blivit. Man minns bara allt dåligt, allt annat blir som bortblåst. Sjukdommar kommer, katastrofer drabbar oss, men all tid där i mellan stannar man inte upp och njuter, utan istället hjälper man andra med deras problem, vilket är fint. Men varför kan man inte bara njuta av den lilla tid man får i beskymmerlöshet. Vi har stora frågor om framtiden, vad som komma skall, vi ser fram imot utlandsresan eller den där roliga konserten, men vad händer nu då?