Vem är Sofie Fredriksson?
Jo det är en tjej född 1994.
Jag är en väldigt glad, och oftast positiv tonåring, men med extrema humörsvängningar stundtals.
Mina vänner betyder allt för mig. Utan dom vet jag inte hur jag skulle klara mig.
Jag har bott i hålan som kallar sig Habo i alla mina år. Trots detta har jag lyckats gå vilse, och inte vetat vart jag har varit ett flertal gånger.
Anledningen att jag startade med bloggen är att jag ville komma ihåg min ungdom, och vad jag hade för tankar.
Självklart skriver jag för er läsare med. Men till största delen för mig själv.
Jag har alltid varit känd som den tröga oallmänbildade tjejen som är väldigt tankspridd.
Men knappt någonting stämmer av den konstiga stämpeln. Jag har betyg som jag är nöjd med. Dock är jag ingen stjärnelev, långt därifrån faktiskt. Jag är en tjej med skinn på näsan, men som inte vet riktigt vart jag ska förfalta det.
Tankspridd stämmer dock väldigt bra in på mig. Jag tänker ständigt och har svårt för att koncentrera mig på en sak.
Jag älskar när mycket saker händer omkring mig.
Och jag är faktiskt väldigt rädd för mörkret och tystnaden.
Vara ute sena kvällar själv är någonting jag försöker undvika väldigt mycket. Och jag blir väldigt lätt rädd.
En stor del av mitt liv består av vänner och familjen. Men jag är även kristen och tror att det finns någonting som händer efter döden, vad vet jag inte riktigt.
Jag tror inte heller att jorden skapades av en slump, eller att Hitler inte borde funnits.
Nu tror ni säkert att jag är nasist men det är jag absolut inte. Jag tycker bara att alla är lika mycket värda och att alla har sin plats här på jorden. Vem vet Hitler kanske skulle varit en jättebra människa om han hade använt sin kunskap på ett annat sett. Och inte åt att smida planer på hur han skulle förgöra judarna.
Jag tycker även väldigt mycket om att teckna. Och är väldigt händig överlag. Inte så att jag är bäst på att göra målningar eller att jag gör dom vackraste klänningarna. Nej långt ifrån det. Men jag tycker att det är väldigt kul och brinner för att få tänka och göra någonting av tankarna.
Jag har gjort hemska misstag, jag har haft hemska tankar om personer och jag har även sagt sådana hemska ord.
Men jag har försökt att lära av mina misstag. Men jag har tyvärr inte lyckats ännu. Jag är väldigt långt ifrån perfekt. Sju milakliv därifrån. Men jag vet inte någon människa som är perfekt.
Det är det som är tjusningen, alla är olika. Det finns ingen som du!
Nu blev visst detta inlägget väldigt långt, om någon har lyckats läsa sig egenom allt. En stor applåd till dig. Mycket duktigt av dig! Men du vet iallafall vem jag är!:)
