Strawberries -

Om man bara skulle gå runt och inte hoppas på någonting, inte ha några förväntningar skulle man inte bli besviken, men inte heller lycklig. Lycklig över att någonting man har önskat under en sån lång tid. För vägen till målet är kanske den bästa. Precis som när man är ny kär, och det bara pirrar till när man ser personen. Fjärilarna i magen kikar fram. Om man aldrig skulle känna dem där fjärilarna vad skulle man då känna?

Utan förhoppningar på framtiden skulle vi då överleva. När allt tycks vara för jäkligt vad ska man då vända sig till, vad ska man då hoppas på ska hända, när man inte kan hoppas på någonting.

När allting är som sämst, visst kommer den där rösten fram inom dig. Allting kommer ordna sig och bli bra igen.

Trots att den rösten kanske inte stämmer så är det ändå just den som gör att du orkar med.

För utan den vad skulle du då höra? Ibland känns det som att man lever i någon slags filmvärld. Där det sitter två små figurer på axlarna, en god och en ond. De sitter och bråkar om att jag borde bli lyckligare, vad jag ska göra, hur jag ska se ut... det hela slutar med att man ger upp och inser att ingen annan än en själv kan bestämma hur man ska må. Det finns inga små figurer på dina axlar. Det är bara upp till dig hur du ska förvalta ditt liv. Men tro mig det är drömmarna som håller dig vid liv.